Hur känns det när någon drabbas av något riktigt obehagligt? Hur känns det för anhöriga att få höra en diagnos? En diagnos som visar prostatacancer. Vi vet hur det känns.

Vi är fem tjejer/kvinnor som startat denna blogg för att kämpa mot prostatacancern. Vi är två tjejer (Sandra och Mikaela) på 17 år, en på 19 (Linda) och våra kära mammor (Rosa och Lillis), 45 år.  Rosa och Lillis är tvillingsystrar, vilket betyder att vi tjejer är tre kusiner.

När Rosa och Lillis var mellan 22-23 år var deras pappa ganska dålig. Han hade symptom som hosta och svårt att kissa. Han gick rätt länge hemma och när han väl gick till sjukhuset så hittade läkarna metastaser i huvudet. Han hade även metastaser i lungan, vilket resulterade i att han gått med dessa ganska länge. Ingvar, vilket var hans namn fick aldrig någon riktig diagnos med prostatacancer, men det var där de tror att allting började, i prostatan. Det dröjde inte länge, bara något år, innan Ingvar avled, alldeles för tidigt.

Att vara med om detta en gång är fruktansvärt. Det som är alldeles för orättvist, är att vi fått höra prostatacancer som diagnos en gång för mycket.  För några år sedan gick vår morbror, det vill säga, Rosa och Lillis bror till läkaren. Han hade också ungefär samma symptom och fick reda på att han fått prostatacancer. Han fick börja gå på strålbehandlingar och kampen hade börjat. Men en mer positiv människa får man leta efter, han har ett hjärta av guld och håller oss på gott humör när det är som svårast.

När vår morbror haft denna diagnos ett tag så fick han akut ont i ryggen. Han åkte in till Västerås lasarett och det visade sig att det spridit sig till ryggen. Han hade alltså fått tumörer i ryggraden. Hade han väntat längre med att åka in hade han blivit förlamad.

För bara några veckor sedan fick han väldigt ont i benet och åkte in till lasarettet.  Prover togs och kort därefter visade det sig att det spridit sig även till ljumsken.

Vår morbror ska nu börja med ännu en behandling och vi stöttar honom till hundra procent.

Man läser mycket om bröstcancer och det är galor på tv och det tycker vi är extremt bra! Men vi tycker också att just prostatacancer uppmärksammas för lite här i Sverige. Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen bland män i Sverige. Varje år får cirka 9000 män diagnosen prostatacancer. Vi tillhör alltså ett av de länder som det förekommer mest prostatacancer i, i hela världen. (källa, prostatacancer.nu)

Vi vill nu göra vår röst hörd och hjälpa alla dessa män. Vi tänker samla in pengar till prostatacancerforskning och vi vill så gärna ha er hjälp. Ett bidrag kan göra så otroligt mycket. Vi vill inte vara med om dessa besked åter igen, och det vill självklart ingen annan heller!

INGEN KAN GÖRA ALLT MEN ALLA KAN GÖRA NÅGOT!

Tänk på det, så kanske vi fixar det här tillsammans en dag.

Snälla ni, lämna ett bidrag, stort som litet. Allt mottages med varmt hjärta. Gå in på denna länk så ser ni exakt hur ni ska göra. Många kramar, de fem tjejerna!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2063